Vi bodde några år som närmaste granne till en gammal handelsträdgård i Lidköping. Varje år slängde de ut tusentals tulpanlökar och där trivdes sork i mängder.

Tyvärr stannade inte sorken bara där utan kom även till oss för att få variation på födan. För att bli av med sorken prövade vi alla tänkbara sätt:

• Traditionella sorkfällor
• Bomber
• Avgaser från bil och motorklippare
• Spola vatten i gångarna för att dränka sorken
• Vindlekor för att störa med vibrationer
• Speciella lökar som skulle skydda andra växter

Vi prövade under ett par år alla både möjliga och omöjliga sätt utan att lyckas bli av med sorken. När vi till slut kom på det beskrivna sättet med fällor och morot lyckades vi ta 46 sorkar på en sommar, sommaren efter tog vi 2 st.

Därefter kunde vi ägna oss åt vanlig trädgårdsodling.

”Ofta orsakar de stor skada för människan genom att de äter säd och andra kulturväxter.”

Det finns flera olika sorters sorkar, exempelvis ängssorkar och åkersorkar. Sorkarna varierar betydligt i storlek; de flesta arter som förekommer i Sverige är mindre än fjällämmeln som blir 16 cm lång och väger upp till 130 g; vattensorken kan bli 23 cm lång och väga över 300 g, medan bisam kan bli 40 cm lång och väga 2 kg. Sorkarna är vanligtvis grå till bruna till färgen med mörkbruna ögon.

De flesta sorkar är råttlika djur med klumpig kroppsform och med dolda eller bara obetydligt synliga öron och mer eller mindre kort hårbeklädd svans. Bisam är mer bäverlik med kal, tillplattad svans. Endast den oslitna kindtanden har en tandkrona med knölar, som snart nöts bort. På det viset blir kronan flat och kindtänderna kommer att verka som sammansatta av tresidiga prismor med avrundade hörn.

Svansen är medelstor till kort och är ofta glest täckt med hår. Vid de främre fötterna finns fyra eller fem tår (beroende på art) och vid de bakre fötterna alltid fem tår.

Sorkar förekommer i Eurasien och Nordamerika. De föredrar habitat med lösa jordarter där de lätt kan skapa sina tunnelsystem. Några sorkar lever ovanpå marken i gräsmarker eller på träd.

Sorkarna är övervägande växtätare; bär, nötter, rötter och frukt ingår på menyn. Flera sorkar tar även animalisk föda som insekter, maskar, mollusker, och, för de större arterna, även mindre ryggradsdjur.

Många sorkar är anpassade till att leva i underjordiska gångar. Deras bon är bäddade med torrt gräs, mossa och löv. Några samlar också vinterförråd. De får ungar flera gånger om året. Ofta orsakar de stor skada för människan genom att de äter säd och andra kulturväxter. Sorkar är viktig föda för rovdjur och rovfåglar.

När sorkar gräver skapar de jordhögar som påminner om mullvadens kullar. Mullvadens jordhögar är större och mera runda.

Om sorkar ur Wikipedia.se